Kapitel 19

::::: ::::.

Lars och Geggan hängde horisontellt under Hannelis armar när de kom fram i Lisa-Marias vardagsrum. Hon släppte Lars på golvet och vände Geggan upprätt, hållande honom med ett polisgrepp. Lars reste sig snabbt och backade några steg. Glatt poppig musik strömmade från övervåningen och gav scenen ett surrealistiskt soundtrack. 
   'Vad i helvete...' började Geggan och försökte komma loss, men hyschades av Hanneli som inte gjorde någon ansats att släppa. 
   'Nu ska du vara tyst,' sa hon. 'I alla fall tills du blir tilltalad.'
   'Varför tog du med honom?' utbrast Lars förbryllat.
   'Det var min idé,' sa Greta som kom in från köket. 
   'Va?' Lars såg frågande på de båda kvinnorna.
   'Det var plan B,' sa Hanneli, 'för vår infiltrering av hunddagiset. Eller plan A, beroende på hur du ser på det.'
   'Varför fick inte jag veta?'
   'För att du inte hade gillat det,' svarade Greta lugnt.
   'Att kidnappa en av de här psykopaterna? Nej, det var jag inte särskilt pepp på.'
   'Förlåt,' sa Hanneli. 'Om vi hade hittat något utan att du blivit igenkänd hade jag inte plockat honom. Greta trodde att vi snabbare skulle få svar på det här sättet.'
   'Ni kommer inte få ett jävla skit från mig!' fräste Geggan. 
   'Geggan,' sa Greta lugnt. 'Vi väljer att prata med dig för att du har vett nog att inse när det är dags att ge upp. Var håller ni Felix? Var gömmer sig Eerika?'
   'Inte ett jävla skit,' upprepade Geggan. 'Ni kan hålla mig så länge ni vill, jag kommer ändå inte snacka.'
   'Det kan vi,' sa Greta och nickade. 'Vi kan turas om att hålla dig i flera år om det skulle vara så. Kanske i en sten. Hur skulle det då gå för er verksamhet, utan dig vid rodret?' 
   Geggan knep demonstrativt ihop munnen, men hans ögon såg inte lika säkra ut längre.
   'Vi skulle också,' fortsatte Greta, 'kunna tipsa polisen om en viss trädgård.'
   'Varför är ni ute efter oss?' frågade Geggan irriterat. 'Vad har vi gjort er? Är det något tillslag på gång? Är ni med snuten eller Bullhorn Bikers, eller vad?'
   'Var håller ni Felix?' upprepade Greta utan att bry sig om hans fråga. 'Var gömmer sig Eerika?'
   'Vilka är det du pratar om? Vad är ni ute efter?'
   'Rättvisa,' sa Hanneli kort.
   'Rättvisa?' Geggan såg frågande på dem. 'Är det någon privat hämndaktion? Jag tänkte när Greta var med... Alltså, vad som än hänt med era skyddslingar så är jag ledsen. Gjort är gjort, det var bara business.'
   'Var. Håller. Ni. Felix?' envisades Greta. 'Var. Gömmer. Sig. Eerika?'
   'Vi håller ingen Felix, vare sig levande eller död! Och jag känner inte till någon Eerika.'
   'Ni tog Felix vid lokalen i Högdalen,' sa Lars. 'Varför anföll ni oss?
   'Det var ju ni som började dyka upp överallt! Först på bordellen som snuten rädade, och sen i Ulvsunda och Högdalen. Hur tror ni vi reagerar på sånt? Och vi tog förresten ingen av er då.' 
   'Var är Eerika?' frågade Greta.
   'Men jag säger ju det, jag känner inte någon Eerika.'
   'Det behöver du inte,' sa Lars. 'Hon tog hjälp av er för att mörda mig.'
   'Woah,' avbröt Geggan. 'Vi har inte mördat dig. Det skulle jag vetat.'
   'Och det ska vi tro på?' frågade Hanneli cyniskt.
   'Vid min mammas grav. Vi har haft ihjäl en del genom åren, det förnekar jag inte, men inte dig. För det var nyligen och häromkring va?'
   Lars nickade.
   'Helt ärligt, vi har inte haft ihjäl dig.'
   'Men ni kidnappade min följeslagare så någon annan skulle få chansen.'
   'Kidnappat din följeslagare? Nej, det skulle jag känt till. Jag hade inte sett dig innan bordellen. Annars hade jag väl reagerat, om vi haft något att göra med din död.'
   Lars såg på Greta och Hanneli, och deras ögon sa det han själv tänkte. Det lät som om Geggan talade sanning.
   'Vad har ni fått det ifrån, att vi skulle varit inblandade?' fortsatte spökknutten.
   'Felix sa det,' mumlade Lars halvt för sig själv medan han försökte få rätsida på tankarna. 'Men han hade kanske blandat ihop er med nått annat MC-gäng.'
   'Inte häromkring,' sa Geggan med stolthet i rösten. 'Bullhorn försöker ta andelar, men de skulle aldrig... Den där Felix ni pratar om, hur ser han ut?'
   'Kanske trettio, trettiofem. Skägg, medellängd. Lite utmärglat utseende.'
   'Har han på sig en grällt blå, lite hawaiiaktig skjorta?'
   'Mm,' svarade Lars och nickade.
   'Den jäveln,' svor Geggan för sig själv och vände sig till Greta. 'Vilka köställen känner du till?'
   'Köställen?' Greta såg upp i taket och räknade på fingrarna. 'Det är Pizzeria kalkon, hunddagiset, gamla Sverigehjälpen. Macken i Vällingby, ÅVC:n i Huddinge, och sen ha-'
   'Tack, det räcker. Ta oss dit.'
   'Vad?'
   'Ta med oss dit. Om det är som jag tror... Ta oss dit så får vi se.'
   'Se vad då? När vi går rakt i din fälla?' frågade Hanneli.
   'Hur skulle jag kunnat gillrat en fälla? Tror ni jag planerade att bli tagen?'
   'Ni har rutiner för det här, det vet jag,' sa Greta.
   'Ja, jo, det har vi,' erkände Geggan. 'Men det handlar om skydd av medlemmar, inte för att fånga någon.'
   'Jag vet inte...' sa Lars tvekande.
   'Vad skulle jag kunna göra? Ni väljer vart vi åker och kan dra om det skulle börja osa katt.'
   'Vad tycker ni?' frågade Greta och såg på Lars och Hanneli. 
   'Litar du på honom?' frågade Hanneli.
   'Nej, men jag tror inte han ljuger. Och vi kommer nog inte längre här, kan lika gärna prova.'
   'Vad har du för plan?' Lars såg frågande på Geggan. 'Du kallade Felix för den jäveln – vad menade du med det?'
   'Jag tror jag vet vem ni pratar om, och jag har en aning om var han är.'
   'Där ni håller honom menar du?'
   'Nej, vi håller honom inte sa jag ju. Ta oss bara till köställena så får vi se. Börja i Söderort.'
   'Okej?' frågade Greta.
   Lars ryckte på axlarna. 
   'Visst, vi testar.'
   'Jag tycker inte om det,' sa Hanneli, 'och jag kommer sticka med honom såg fort jag börjar ana att jag har rätt.'
   Lars och Hanneli, fortfarande med ett grepp om Geggan, fattade Gretas händer och följde med henne. 


För de levande såg nog återvinningscentralen ut som vilken som helst, men de två täta grupperna av andar utanför kontoret verkade allt annat än normalt. Varje grupp bestod av kanske ett dussin andar likt pundarna i kön vid hunddagiset, men här stod de tätt kring anden efter en medlem från MC Tarmvred.
   'Geggan!' utbrast den närmaste spökknutten. 'Vad, vad är det...'
   'Käften!' röt Geggan. 'Ta det jävligt lugnt. Stand down. Det är ingen attack.'
   'Men de håller ju i dig,' försökte spökknutten. 
   'Skit i det du, det är ingen attack säger jag.'
   Geggan suckade och såg sig om.
   'Jesus, det här kommer kosta oss multum. Ni ser ingen av de ni letar efter va?'
   Osäkert började grupperna splittras så de enskilda andarna gick att se, men ingenstans såg Lars någon han kände igen. 
   'Nej,' svarade han och fick hummande medhåll från Greta och Hanneli.
   'Okej,' sa Geggan, 'vi testar nästa ställe.'
   'Vad ska vi göra?' frågade den nu oskyddade spökknutten.
   'Inget,' svarade Geggan. 'Håll er passiva tills jag kommer tillbaka eller skickar någon. Okej?'
   'Okej,' svarade spökknutten trumpet.
   'Kom igen nu,' sa Geggan till Greta. 'Vi har inte tid att söla.'
   Greta muttrade något ohörbart och tog ett steg.


Pizzeria Kalkon var en liten fristående byggnad vid Nynäsvägen. Genom stora fönster syntes de få borden gapa tomma, trots att ljusskyltarna skrek ut att de hade öppet. På andra sidan av huset syntes en kö av andar. Geggan gjorde en ansats att runda byggnaden, men grymtade till då Hannelis grepp hindrade honom att röra sig över huvud taget. Den unga anden log bakom hans rygg och tillsammans gick gruppen runt pizzerian. 
   I kön kände Lars direkt igen finnen som han slagits med på vattentornet, men innan han hunnit reagera på det såg han vem som stod bakom. Felix.

Kommentera